Att längta
2005
Att längta efter dagen då allt var som vanligt
I hörlurarna lyssnar man till inspelat sorl och trafikljud från gatan utanför. Man kan även höra någon tända ljuset med tändstickor. Besökaren slår sig ned i stolen och sitter i rummet fyllt av dagsljus. Verket är ett självporträtt som ger tillgång till en personlighet genom att låta sig försättas i någon annans synsätt.
Att längta efter dagen då allt var som vanligt
I hörlurarna lyssnar man till inspelat sorl och trafikljud från gatan utanför. Man kan även höra någon tända ljuset med tändstickor. Besökaren slår sig ned i stolen och sitter i rummet fyllt av dagsljus. Verket är ett självporträtt som ger tillgång till en personlighet genom att låta sig försättas i någon annans synsätt.
Wishing for that ordinary day
In the head set one listens to recorded city and traffic noise. Also a match is drawn in order to lit a candle. The visitor takes a seat in the chair at the window in the end of the room which is filled with only daylight. The piece is an self portrait which gives access to a personality through occupy that persons ordinary position.